Is

Välkommen till mig...
Du har ramlat in hos en 23-årig ensamstående lejonmamma till snart två små pojkar. Isak Milion Christensson, född 2015.08.27 och lillebror som är beräknad 2018.04.30. Här kommer jag ventilera, så vardagstjat och andra trevligheter kommer förgylla mina inlägg. Här är livet inte alltid på topp, det kan vara rejält turbulent och jag känner nu för att vara både naken, öppen och blottad om hur detta ensamstående mammaliv egentligen ser ut. Förvänta dig djupa texter, mycket personlighet och en del gnäll - men ack så mycket kärlek & du är varmt välkommen ♡
Puss och kram.
Hannah.Kontakt@live.se
Vad du än har på hjärtat !
Is

Update Baby L #2

Förlossningsplaner

Ja, aldrig kan den väl vara helt planerat men jag har gått in med samma inställning som jag hade med Isak. Jag ska greja detta, oproblematiskt och fint. Det ska vara en lugn och sansad upplevelse och jag vill inte ha stress.

Så tänker nog alla. Det går ju verkligen inte att förutspå hur saker och ting ska se ut den dagen men man kan ju planera, för att det ska bli så, och kan bli så och högst troligt ska bli så!

Jag vill ha en förlossning likt den jag hade med Isak. Kanske kan latensfasen gå lite fortare denna gången så jag öppnar mig snabbare så skyndas hela förloppet på lite gran. Jag var i öppningsfas i nästan en vecka. 1 cm första tiden, 3 cm sista tre dygnen… Det gjorde skapligt ont må jag berätta.

Medicinsk Smärtlindring?

Nej.

Alternativ Smärtlindring?

Ja.

Varför? Så länge jag inte är i behov utav akut vård i form av kejsarsnitt eller liknande så bestämmer jag! Och då är det inga mediciner i form av EDA eller ryggmärgsbedövning eller liknande. Jag nöjer mig bra med lustgas och är förloppet utdraget får dem gärna ge mig petidinspruta så jag får vila och andas upp lite energi. Jag vill ha ont, för det ska göra ont. Jag vill ha värme, jag vill bada, jag vill andas i mig själv, gå in i mig själv som med Isak. Jag försvann in i mig själv och hörde ingenting som någon sa till mig utan fokuserade enbart på att slappna av och andas. Krystandet påbörjade jag själv, innan jag ens fick. Kroppen bara visste precis vad den skulle göra när jag var så lugn. Jag la lustgasen med Isak när jag började krysta. Var inte smärtlindrad alls under förlossningsarbetet. Jag var med, jag hade händerna med, jag hjälpte till, jag fick spegel, jag fick se honom. Jag kände mig så delaktig. Och jag minns. Jag var så lugn.

Jag ska ha musik. Relativ hög musik i förlossningssalen för det hade jag med Isak och det underlättade så mycket. Kopplade bort alla andra ljud.

Jag är dock så rädd att hamna i någon form av panikångesttillstånd nu med lillebror, att jag får för mig mitt under värsta smärtan – ATT DETTA SKA JAG INTE GÖRA ENSAM! JAG SKA INTE LIGGA HÄR ENSAM! DET ÄR INTE RÄTTVIST… Just för det är dem känslorna jag känner just nu, jag borde inte behöva göra detta ensam, gå igenom detta ensam. Jag är ordagrant livrädd. Men – som tur är så har jag min familj som står beredd vid minsta tecken på obehag så är där dem där och hjälper mig. Mina underbara föräldrar.

Jag kommer ha med mig min mamma på förlossningen, i nuläget känner jag att det är den enda jag vill ha med mig. Jag är inte avslappnad med någon annan. Jag är inte lugn i någon annans sällskap men önskar så att jag kunde haft med någon fin vän som ville uppleva en förlossning, få vara med och se de och ta emot de absolut vackraste som finns – en helt ny människa. Men huvudsaken är att jag ska vara lugn. JAG. Och jag kan inte relatera till någon annan just nu och jag har väldigt svårt att tro att jag kommer knyta an till någon dessa tre månaderna som är kvar.

Jag är livrädd. Oavsett. Stå ensam med två barn. Två väldigt små barn, som behöver sin mamma mer än något annat. Dem har ju ingen annan. Ingen annan som är intresserad utav dem, mer än jag. För mig är dem ju hela min värld. Mina små barn. Hade bara önskat så, att lite engagemang fanns. Lite intresse. Lite kärlek, till mig som mamma och till barnen. BARA LITE, hade gjort så stor skillnad.

Känslan att få höra från RÄTT PERSON att man gör ett fantastiskt jobb. Det är underbart att höra det från er, men tänk om denna människa kunde sagt – du är en underbar mamma, du är en underbar person som gör allt detta för VÅRT BARN. Snart, två barn. Det hade förändrat min syn på allt, gett mig mer kraft, ork och vilja ♥

För jag gör ett fantastiskt jobb, jag kämpar stenhårt och jag kommer klara av den förlossningen precis lika bra som den jag hade med Isak. FÖR JAG KAN! JAG KAN!



 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Is

Översätt

Is

Följ Mig

Arkiv

Is