Välkommen till mig.
Denna icke grisrosa blogg drivs av en motiverad och livsglad Hannah, bosatt mitt i skåne. Sambo med finaste N. Flyttar snart in i vårt egen renoverade hus, som jag smått inreder till hem. Studerar till undersköterska och massör samtidigt som jag stolt torkar gamlingar i rumpan. Hoppas du kommer trivas, och jag hoppas du är väl förbered på en hel del olika saker. Jag kan provocera och irritera dig till max men kan också aktivera dig, attrahera dig och få dig att tycka om mig och mina besvär. Jag "lider" av sjukdomarna fibromyalgi och någon form av ledgångsreumatism. Utredningstiden är lång och smärtsam så med ditt överseende hoppas jag kunna skriva om detta också. Man kan ju inte älska alla, men här inne finns något alla tycker om, så klicka runt och se. Här lär vara något som faller dig i smaken. Om inte, säg till. Jag är öppen för allt.
Puss och kram.
Hannah.Kontakt@live.se
Vad du än har på hjärtat !

Jag är ambassadör för Miss Dee Collection
i can love you until you learn to love yourself

På topplistan


bloglovin

Vänskap

Bygg dig själv

 

 

Varför sa jag så..? Inte något är bra..? Alla andra är mycket bättre.. Jag är osexig och ful.. Kanske, tar jag i lite väl hårt nu?

Man fastnar lätt i negativa tankar om sig själv, om vad man gör och hur man beter sig. Att försöka bryta dem kan vara svårt, men det hjälper att ställa sig frågan varför – tänker jag såhär?

För en bra självkänsla skall man se till att alltid få göra saker man tycker om. Vissa saker är ett tvång, då gäller det att göra det intressant, och trevligt iallafall, man skall trivas med sig själv och inte känna sig varken tvingad eller instängd i ett terrarium för man inte vågar eller har mod till att utföra det man mest vill. Rädslan att inte kunna, rädslan att vara ”dålig” ( mindre bra ) Är man rädd att man inte kan, har man också svårare att lära, svårare att förstå. Alltid blicka framåt. Det går, JAG KAN! Det handlar inte om intelligens, det handlar inte om ålder, utan endast vad du kan, vad du vill och vad du har lust att lära.
Självförtroendet kräver att man slutar tänka negativt om sig själv, man skall börja inse att jag är skapt på detta vis, jag är på detta vis och jag tycker om mig själv. Att be folk om folks åsikter är aldrig fel, låt dem ge dig dina bästa sidor, förslag på saker du är bra på, dina bästa egenskaper och liknande, det hjälper att höra bra saker från andra då det negativa börjar överta. Vi är alldeles för kyliga mot varandra idag.

Fundera över vad som är viktigt, hos sig eller hos andra – är det viktigt att vara supersnygg, supertrim och bäst i skolan, bäst på allt? Eller är trivseln viktigare, känslan att må bra, vara nöjd och känna sig tillfredsställd fast man inte kan ALLT. Jag kan va smart, snäll, omtänksam, fantasifull, modig & ha ett ofantligt stort hjärta fast jag inte toppar listan i de hetaste. Jag kan ha otrolig humor, och få folk att skratta – Få andra att må bra. Det är viktigt, men viktigast är att du mår bra.

Man skall då aldrig fastna på punkter som en gång varit fel i livet, man skall lära sig acceptera, lära sig vända ryggen till och gå. Ge personligheten lite stake, säg nej. Man skall gå framåt och lära sig att allt kan bli bättre. Man skall lära sig våga, våga stå för vad man tycker, även uttrycka det, våga fråga sådant man inte vet, våga bjuda på sig själv,våga göra bort sig, våga göra fel!
Lära sig ta emot komplimanger, lära sig bevara dem. Inte trycka bort och inte skämmas. Man mår bäst, man trivs bäst och man vågar tycka om sig själv om man accepterar hur man är och vad man gör.

Omgivning och vänner, trygghet och säkerhet. Alltid umgås med folk man tycker om, Aldrig känna sig tvingad, alltid kunna säg emot.
Man skall ge sig själv men även andra komplimanger och uppmuntran, våga visa vad du tycker – utan att trycka ner!
Ge de du tycker om beröm, och dova ord de värmer i varenda själ.

Allt handlar om att trivas med sig själv, trivs man med sig själv trivs man med andra, trivs man med andra blir allting mycket lättare. Vara positivt inställd, vara modig och våga. Inte tro man är ensam, inte tro man är värst. Alla är olika, alla tycker olika och alla ser olika ut. Vi är skapta av våra förfäder, vi är skapta till dem vi är, skapta på så vis vi skall vara. Så lätt är det. Bygg dig själv, bygg ditt självförtroende, din självkänsla och ditt förtroende och känsla till dina medmänniskor. Sluta ha fördomar.

Gör det du tycker om, och du kommer må bra. Var med de människor som passar dig, och du kommer må ännu bättre!

A shoulder to lean on

Jag undrar om det värsta är att inte ha en kavaljer till skolbalen eller att inte ha någon att prata med om det efteråt.

Alla människor är olika men alla är lika populära, det finns ingen klassens Queen, bara någon som tror det.
Detta på grund av att alla människor idag är så grovt kategoriserade, och denna ”klassens Queen” är i själva verket egentligen bara ”Queen” inom sin egen kategori – (vi som inte rör hennes/honoms kategori blir inte påverkade av dess egoism, vi bara stör oss på att just den personen ska ha rätt att ta så mycket plats.)
Vi hittar de människor vi trivs att umgås med, de människor som oftast är mest lik en själv.
Kanske har din ”kategori” gjort samma misstag, är lika vilda, festar lika mycket, eller mår lika dåligt?
Allt handlar om sympati, och samhörighet.
Trots kategori och grupp ska alla kunna prata med varandra, och kunna respektera att människor gör fel, för vi alla gör det, och rätt ofta.. Och alla måste bli respekterade för sina misstag någon gång, därför måste vi respektera andras.
Men för mig är huvudsaken är att man får lov att vara med de personer som man tycker om och trivs tillsammans med.

Trots detta krävs respekt, alla dessa tusentals kategorier måste acceptera varandra och varandras beteende. Är man född, uppväxt och fastgrodd i ett visst beteende är det väldigt svårt att ändra på sig bara för att en person misstycker.
Att anpassa sig i stora grupper, som i klassrum och på allmänna platser är ganska uppenbart. Men har man då en tendens att vara kaxig, stor i käften – ledsen eller alldeles för egoistisk så kan det bli problem även här då olämpliga kommentarer kan slinka ur.

Men eftersom alla är lika mycket värda, och lika populära så har alla rätt att vara lyckliga på sitt sätt.
Och alla har rätt att säga vad dom tycker, tänker och tror.

Åter till att vara ensam på skolbalen -

Är man ensam? NEJ
Är man på en skolbal är man troligt vis inte ensam.
Uppenbarligen spenderar hela skolan sin kväll där tillsammans med varandra och man måste bara inse att man inte är ensam.
Man är kanske där själv – men inte ensam!
Det handlar om att ta steget att våga gå fram och prata med folk och inte gräva ner sig för att man tror man är helt ensam.
Trots det är folk man inte pratar med varje dag, så kan man skratta ihop och byta kommentarer. Men ingen är ensam. Alla har någon. Det gäller bara att finna de personer som passar en själv. Det tar tid, och skiten på vägen dit är grov.
Men jag lyckades, och kan jag lyckas, Kan du lyckas.

Översätt

Här finns jag

bloglovin