Is

Välkommen till mig...
Här har ni hittat en 20årig livsglad tjej som är bosatt i Skånes mest centrala by, just nu i en liten stuga ut mot skogen tillsammans med min rumskompis, hans hund och min Bruno. Jag älskar både mode och inredning men brinner just nu mest för min träning. 6 dagar i veckan kör jag tung styrka med härligt kostupplägg och drömmer om att få visa upp kroppen på scen. Hos mig får du läsa om min vardag som innefattar allt mellan himmel och jord , så klicka dig runt, se om du hittar något som faller dig i smaken, jag brukar kunna tillfredsställa allas behov. Jag hoppas att du kommer trivas, att du återkommer och att du känner dig välkommen ♡
Puss och kram.
Hannah.Kontakt@live.se
Vad du än har på hjärtat !


I







Jag är ambassadör för Miss Dee Collection
i can love you until you learn to love yourself

På topplistan

Att älska

(långt inlägg)

Det var en midsommar som förgyllde mitt liv, som gjorde mig stark och som fick mig att vilja. Jag har gjort mycket här i livet, både ont och gott. Men helt ärligt så måste det varit ödet som talade till mig den kvällen en vän till nicklas ringde mig. Jag blev kall i hela kroppen, nervös samtidigt som lyckan inom mig skrek. Jag var blyg, varför? jag har aldrig någonsin förut varit blyg, jag vågade inte ta intiativ, som jag alltid annars gjort. Jag lät min vän till dom göra det, han fick med mig till nicklas. Jag kände inte fjärilar i magen, det var fåglar, stora örnar som flög omkring där och gjorde mig illamående, svettig och hetsig. Att se honom, att känna honom. Jag kan inte förstå det, jag har ju varit tillsammans med så många, men den känslan, har jag aldrig känt föut. Han va så lugn, hans beteende översteg inte mitt, och vi bara satt där. Och tittade på varandra? Vi vågade inte prata, jag pratade knappt alls. Jag som alltid säger mest, jag förändrades totalt i hans närhet. Jag blev en annan människa, är det bra eller dåligt? varför blev jag så här. Dopaminet i kroppen forsade omkring och det kändes som jag skulle explodera, jag ville anfalla honom men kunde inte röra ett finger för jag var rädd att göra bort mig, jag som älskar att tramsa och tabba mig själv. Vad händer med mig? jag kände mig sjuk.
När jag gick där ifrån, gick hem, la mig i sängen och väntade förväntansfullt på ett litet samtal igen. Jag låg där, ingenting lugnade ner sig. Men jag förstod inte, jag har ju sett honom förr, varit nära honom förr, varför så spciellt nu. Han var ju så snygg, söt vacker, allt man kan tänka sig, men det har han ju varit de senaste hudra gånger jag sett honom.
Jag fick mitt samtal, och dopaminet tog en runda till. Jag vände och vred i sängen och visste inte vad jag skulle göra. Jag ringde min vän till dom och bad honom följa med. Det gjorde han. Jag träffade honom igen, där satt vi, det regnade, de blåste.. och var ganska kallt, han satt mittemot mig och jag kände mig jättedum bland alla hans vänner. Jag var ännu blygare. Jag frågade hela tiden om han ville ha min ”sista” och de ville han. Vi bara satt där, bytte blickar. Min vän till honom skickade ett medelande till honom och skrev, ” go for it nicklas ” han tittade upp och log, jag blev helt varm inombords, och slutade frysa.
Jag gick hem, la mig och tittade på tv när jag får ett sms – ” är du vaken ? ”  jag var ju det så jag svarade – ja.
Han var på väg hem och gick vid polisstationen, nära mig. Jag gick ut, han var på lekplatsen, jag var jättenervös. Vad skulle jag ta mig till, ska jag vända? nej. Jag fortsatte, mamma va arg. jag kände mig dum.
Han stod där, våt trött och ganska full. Ville inte besvära honom. Vågade knappt säga hej. När han skulle gå, gav jag honom en kram och han besvarade den ömt. Han var blyg, väldigt blyg. Jag blev på något sätt lättad.
Det tog några dagar, sen var vi igång och pratade på riktigt, jag blev bedd om hela min livshistoria med mera, jag drunknade i honom. Jag var sövd i hans närhet.
När vi träffades var han generad, frånvarande och väldigt väldigt blyg. Han sa inte så mycket, vi satt och tittade på 24. för jag vågade inte säga att det var det värsta jag vet. Jag satte mig närmre honom. Lutade mitt huvud på hans axel, han luktade gott. Jag blev rädd för han var så borta,frånvarande och blyg – tänk om han inte gillar mig, tycker jag är ful , och egentligen inte vill ha mig här men inte säger något ? jag avstod och satte mig upp.
Hans kompisar kom, då han reste sig och satte sig långt ifrån mig då jag fick sitta med en av hans kompisar som jag känner, jag kände mig dum och ville bara ta mina grejer och gå där ifrån. han skämdes över mig, jag var säker.
Vi pratade senare på kvällen då det visade sig att han inte var redo för förhållande då jag blev jätteledsen, han sa att han inte hade kommit över sin förra flickvän, jag blev ännu ledsnare. Det var nu Juli och en månad hade gått, vi pratade mer som vänner, vi träffades lite då och då och mös men jag tyckte det kändes fel. Antingen eller.
Han sa att han ångrat sig, att han tyckte om mig jätte mycket osv då jag blev arg och misstänksam. Jag lät tiden gå, men tankarna om honom malde i huvudet, jag var hjärntvättad och hans namn dök upp gång på gång.
Jag kunde inte, jag älskade människan, jag kan inte ge upp. Jag tog tag i det, och näst in till tvingade honom att bli tillsammans med mig. Tvingade var hårt, men han var ju så blyg jag var nästan tvungen att sparka på honom för att inse att jag ville ha honom och att jag skulle ha honom.
Vi blev tillsammans, 13 juli. Några dagar senare åkte jag på semester, var skönt men hemskt. Jag var ifrån honom, men efter allt konstigt var de skönt.
När jag kom hem, spenderade vi varje dag tillsammans i 2 månader, då han flyttade in till mig. Det fungerade bra i 7 månader, efter det… började de riktiga förhållandet komma igång, klagomål, gnällande, skällande, hatande. Vi skrek ( jag skrek ) jag ville vara arg jag blev för intensiv för anpassad, jag var inte van. helt enkelt. Alla förhållande även vårt, måste innehålla bråk, tjafs med mera för att uppskatta det goda, för att uppskatta varandra.
Men, de gick över snabbt. Vi lär oss, och nu lever vi ihop. Självklart är de tufft, och väldigt utmanande, men det är alla förhållande. Den 18 september 10 förlovade vi oss, han var osäker på det också, han är alltid osäker. Han tyckte kanske det var för tidigt eller så våga han inte binda sig till mig, jag blev ledsen när han tvekade. Men det gjorde jag med efter några dagar. När vi tittade på ringar, ville jag inget annat. När jag fick den och insåg att det var allvar, kom dopaminet tillbaka. Alla tankar flög, med jetmotor. Jag tänkte ” jag binder mig, kommer aldrig mer kunna göra något, kommer aldrig mer kunna ”dejta” träffa killar” men varför tänkte jag så, för dejtat och träffat killar, hittat på skit har jag gjort sen förskolan, jag älskar killen varför inte ta chansen till ett nytt liv?
Eller är det som han säger ? – vill jag bara ha en dyr ring på fingert. Varför förlovar man sig egentligen? det vet jag inte. Men jag gjorde inte det därför, jag gjorde det för jag vet att jag vill gifta mig med honom, inte nu – inte om ett år eller tre. Men jag vill, och jag ska. Så länge han känner lika dant. Tankarna om hans förra flickvän kan fortfarande komma upp i huvudet, fick aldrig veta så mycket. Hade känts bättre.
Ibland kan jag känna att jag är lik henne, vi båda mörkhåriga, samma stil, samma allt. Bara, 3 års skillnad. Han kanske är tillsammans med mig för att påminnas om henne. Jag vet inte, kommer aldrig få veta.
Jag litar på nicklas, så tar honom på hans ord. Men ibland, blir tankarna starkare det vet ni alla där ute.
Han är mitt nuvarande liv, trots extrema motgångar, han har tagit dö på mig, men han har gjort mig minst lika hel igen, han har krossat mig och jag har säkerligen gjort det samma med honom. Alla gör misstag det har vi båda lärt oss, och misstag är förlåtbara.  att göra fel, och göra ett misstag är inte samma sak för mig. Det är viktigt.
Han har gjort mitt liv bättre, han gjorde mig frisk från de jag var innan, han gjorde mig hel.
Han är det bästa, det vackraste i mina ögon, och förblir. Jag har inte tankar på något annat just nu.
Jag älskar dig Nicklas & jag är nog lyckligast i världen. ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Översätt

Här finns jag

bloglovin