we exaggerate

Genom århundrade har den kvinnliga kroppen varit ett dilemma och speciella ideal har alltid funnits för hur vi skall se ut. År 1900 skulle man vara smal och bräcklig, detta höll i sig i 10 år, alltså 1910 då överklassen skulle gå upp i vikt, man skulle se frisk ut, tillräckligt frisk för att kroppen skulle klara av att föda och uppfostra barn. 1920 skulle man som flicka bli pojke – flickpojke var en flicka med slappa kläder, blek och gärna smal, plattbröstad och frisläppt och givetvis röka cigaretter. 1930 Blev det en helomvändning och kroppen skulle vara sportig, fit och snygg och kvinnokroppen skulle vara beredd på befruktning under andra världskriget. Runt 1950 kom idealet där många av oss lever kvar, med stora fina bröst, breda höfter och en smal tajt liten midja. Flickorna i tonåren började framhäva sig men inte räckte det där och 50tals idealet tog snabbt slut och runt 1960 kom anorektiska kroppar, super smal och gärna lite och näringsfattig mat. 1970 protesterade kvinnorna, de var inga ormkringvandrande skyltdockor, de tog sina naturliga kroppar, sumpade bh’n och lät friheten tala. Runt 80-talet började skillnaden mellan män och kvinnor återkomma och kvinnorna skulle framhävas med bruna nyanser, friska hudtoner och därför sola solarium, gärna vara vältränad. Kvinnlig identitet hade bara med utseendet att göra. 1990 återkom komplex efter komplex och det skulle vara sexiga kroppar med sexiga underkläder, bulimi och aneroxi ändå push up bh’s, Allt slog igenom 1990 och komplexen var större än någonsin. 2000 talet som vi lever på nu, skall det vara smalt, tunnt men samtidigt vältränat och starkt – stora bröst och breda höfter och hur kommer det att fortsätta. Aldrig någonsin kommer jag få reda på när framtida människor sitter och skriver samma berättelse som jag gör nu, fast med flera hundra år mer.

Idag klämmer vi fram olika dilemma såsom skönhetsoperationer, låren går ihop kärlekshantag, celuliter förut hade vi marilyn monroe, idag har vi kim kardashian, Kissie, Heidi Montag och kate moss. Alla dessa kvinnor ser olika ut och är vackra på sitt sätt. Vi strävar efter att vara perfekta, inte för att vi måste utan för att vi vill. Samhället har inga krav, vi har krav – alldeles för höga krav på oss själva. Vi psykiskt misshandlar oss själva, och andra genom att tvinga oss själva att passa in i en miljö där vi inte trivs. Därför accepterar jag alla, så länge man inte skadar sig själv. Size 0, eller fet – alla människor är vackra sen vad man personligen tycker om är ens ensak. Och egentligen, bör vi inte hänga ut varandra fast vi gör det. Jag bryr mig inte om plastik, silikon och botox för så länge människan i sig är nöjd så är man lycklig och då tål man att ta emot skit, skit vi egentligen inte borde behöva ta emot. Vi måste rusta upp oss med en starkare fasad, lära oss att vi duger som vi är och gör vi inte det så gör vi en förändring för vår egen skull, men lättare är det att bli anklagad för provision, att vi viker ut och är slampiga – att vi går upp i vikt och blir tjocka. Alla ideal kommer leva med oss resten av livet, det måste vi lära oss. Vi kommer aldrig bli av med dem.