Is

Välkommen till mig...
Hej Vacker. Du har ramlat in hos en 22 årig, livsglad och härlig tjej. Inbiten Skånebo med en stor förkärlek till allt vad inredning, mode och nya saker heter. Jag är förlovad med min absoluta favorit människa, vi har tillsammans både hus, hund, och vår älskade lilla Isak - pojken som den 27/8-15 gjorde vårt liv komplett. Vardagstjat och andra trevligheter kommer förgylla mina inlägg, och du.. du är varmt välkommen ♡
Puss och kram.
Hannah.Kontakt@live.se
Vad du än har på hjärtat !
i can love you until you learn to love yourself

22/ september – förlossningen

Hej Vacker.

När man sitter här idag, med en snart 5 veckors bebis bredvid sig, dessutom världens snällaste bebis så har man förträngt allt vad smärta heter. 

Måndagen den 24/8-15 vart jag hos barnmorskan, blev då undersökt och konstaterad öppen ca 2 cm, hon hinnsvepte mig då i hopp om att förlossningen skulle komma igång.

Natten till Onsdag den 26/8-15 klockan 02.00 gick jag upp för att kissa, upptäcker då att jag blöder. Inte färskblod utan denna omtalade ljusrosa sega blödningen som dem kallar teckenblödning.  Väckte Thomas i skräck. Ringde och väckte mamma. Ringde förlossningen. Blod, blod är ju aldrig bra – tankarna snurrade i huvudet. Förlossningen konstaterade på telefon att det var en teckenblödning och att jag skulle invänta starka och regelbundna värkar.

Hela Onsdagen stannade Thomas hemma och vi begav oss till förlossningen i Lund klockan 14.00 för undersökning. Då vart jag öppen tre centimeter och nästan utplånad tapp. Åkte hem med en sovdos för att försöka vila innan det drog igång. Klockan 18.00 började värkarna tillta och sovdosen hade inte hjälpt mig någonting alls. Bestämde med mamma, att direkt efter hon slutat arbeta klockan 21.00 så kör vi in till Kristianstad. Värkarna på vägen in var starka, onda och trycket neråt var extremt. Kände mig bajsnödig. När vi kommer in till förlossningen så har jag kommit in i stark latensfas. Öppningsfas. Mottog då ingen smärtlindring utan kämpade mig genom dem första timmarna genom att andas. Vilket gick otroligt bra.

Onsdagen började ta slut, och klockan 00 satt jag på en pilatesboll och hoppade och under tiden satte dem akupunktur i huvudet på mig, gav mig kvaddlar i ryggen (koksaltlösning under huden) och la mig sedan i badet, där låg jag och andades genom mina värkar och drack körsbärssaft. Torsdagen 27/8-15 Klockan 01.00 kom jag tillbaka från badet och hade öppnat mig till 6 cm, fick då en petidinspruta (morfinpreparat) och däckade av ett tag men…. nu vart värkarna så starka att lustgasen ombads kopplas in. Så lågt som möjligt. Klockan 04.00 vart jag då öppen 8 cm och då…. då tog dem hål på hinnorna och ut forsade mängder med varmt vatten. Jag fortsatte andas i min mask tills det började kännas lite annorlunda. 05.00, då tyckte jag det var dags att krysta så; jag la masken och körde på utan bedövning och smärtlindring. Öppen 9 cm och hinnor kvar, så jag fick smygkrysta i närmre en timme. Dem la mig på sidan och jag fick då upp benet i benstöd. 06.00, såg mamma något som började närma sig öppningen och ringde omgående på klockan. Där vart ett litet huvud påväg.

Torsdagen 27/8-15 klockan 06.30, fick jag grönt ljus. Krystvärkarna var starka, långa, effektiva och de skönaste jag upplevde under hela förlossningen. Jag tog i så halsen värkte, huvudet sprängde och ruset i kroppen fick mig att inte vilja sluta. När huvudet buktade ut bad dem mig känna efter med handen, som jag önskat i förlossningsbrevet. jag brast till gråt och insåg att han snart var här.

Torsdagen den 27/8-15 klockan 07.14 föddes han, en perfekt liten kille på ynka 2935 gram och 48 centimeter.

Nu sitter jag och gråter. Jag var gravid i 38 veckor och 3 dagar. En till början fantastisk graviditet som i vecka 33 började bli aningen jobbig då förvärkarna tog över kontrollen över livet och jag låg mestadels till sängs. Jag var trött på det. Men, jag är så tacksam över vilken fin graviditet jag fick, vilken otrolig förlossning och vilken gudomlig son.

Stödet jag haft under graviditeten och stödet Thomas och Mamma gav mig under förlossningen vart otroligt. Förlossningen kunde inte gått bättre, jag är så nöjd med barnmorskor, sköterskor, undersköterskor, läkare och absolut mest nöjd med Thomas fina insats. Hade det inte varit för lugnet i denna människa så hade jag aldrig klarat av detta så pass bra smärtmässigt. Han gjorde inte för mycket, inte heller för lite – han fanns liksom där, han såg när jag behövde honom och när han skulle backa, han gjorde precis så som jag ville att han skulle göra. Underbara människa. Han förtjänar inte bara en, utan en miljon stjärnor i kanten, för att vara världens bästa fästman och nu, Pappa ♥

DSC00050 (1)

 Efter förlossningen så tog lilleman bröstet direkt, utan problem. Min stress och oro gjorde att jag klantade mig, jag visste ju inte hur man gjorde. Jag var nypåbörjare på allt. Jag bäddade in Isak i en filt, eller ja, massor med filtar och gav honom till mamma – Thomas städade undan och bäddade sängen åt mig (ännu en stjärna) så jag kunde gå och duscha och fräscha upp mig. Kändes mest som om någon med stålhätta sparkat upp skrevet i halsen på mig. Ömt. Ont. Smärtfyllt. Sveda. Irritation. BLOD. Ja, tusan med blod. När vi kom upp på BB, redan klockan 10 på förmiddagen så gjorde vi ingenting. Vi försökte bli ett med vår nya familjemedlem men på sjukhuset hade både jag och thomas väldigt svårt att slappna av och den riktiga kontakten kom först när vi anlände hem Lördagen klockan 14.00, då var lyckan total och allt var som det skulle. Vi var hemma, vi tre, vår alldeles egna lilla familj. 

♥♥♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Översätt

Följ Mig

Is