Is

Välkommen till mig...
Hej Vacker. Du har ramlat in hos en 22 årig, livsglad och härlig tjej. Inbiten Skånebo med en stor förkärlek till allt vad inredning, mode och nya saker heter. Jag är förlovad med min absoluta favorit människa, vi har tillsammans både hus, hund, och vår älskade lilla Isak - pojken som den 27/8-15 gjorde vårt liv komplett. Vardagstjat och andra trevligheter kommer förgylla mina inlägg, och du.. du är varmt välkommen ♡
Puss och kram.
Hannah.Kontakt@live.se
Vad du än har på hjärtat !
i can love you until you learn to love yourself

Månadsarkiv: augusti 2015

25/augusti – nervositeten

Hej Vacker

Jag har mycket svårt att sluta förundras över att ni är så många som stannar kvar här inne, som tittar in och säger hej fast att jag glänser så brutalt med min frånvaro. Jag borde skämmas. Jag drev en så stor och bra blogg och lät det rinna ut i sanden. 

Jag ska ge er en ordentlig uppdatering på livet – 

Jag har klippt lugg, vilket är något av det absolut mest ointressanta jag har att berätta men jag tänkte det kunde bli en fin inledning. Jag och T vi har det fantastiskt bra, vi lever på kärlek och äter upp varandra varje dag – tokkär i honom är jag! Jag hade aldrig klarat av livets strid utan honom. Ryggskadan efter olyckan i höstas i kombination med graviditeten har gjort att kroppen kreverat lite gran och börjar nu ge upp helt. Ryggen är så otroligt trött men, än är jag uppe och stånkar och stönar för att hålla hus och hem i skick. Ja, huset… åh, så bra vi trivs. Vi har verkligen allt vi vill ha och behöver. Bebis rum är färdigt, ja…. allt till bebis är färdigt / blöjförråd, hudvård, tvättlappar, sängen är omtvättad och ombäddad, vaggan och vagnen lika så. ALLT är klart. Men… kanske inte så underligt, eller konstigt alls när vi bara har 9 ynka dagar kvar till beräknad ankomst. En liten vecka. EN pytte liten vecka.

Hur känner jag mig? Jag är jättenervös och har sedan vecka 33 strulat med förvärkar som gjort att alla på förlossningen haft tankar om att jag kommer föda för tidigt. Förvärkar som varit uppe på 145+ på toko, och kommit med 2-3 minuters mellanrum där jag knappt hunnit andas mellan. När vi vart i Karlskrona på minisemester åkte vi in till förlossningen där jag fick bli stoppad i vecka 33+ med bricanylsprutor två gånger för värkarna var så starka. Åkte hem. Åkte in med lika starka värkar igen vecka 35+, blev även då stoppad men inte för att bebis inte fick komma – utan för att mina värkar ger ingenting. Alltså – bebis kommer inte tidigare. Hade jag vetat det då hade jag kunnat slappna av så mycket mer än vad jag gjort.

– Idag, vecka 29 (38+4) har jag samma värkar, dem hjälper mig med smärtlindring vid behov inne på förlossningen men jag vill hellre vara hemma. Jag är öppen 2-3 cm. Men, enligt undersökningarna är det fortfarande inte dags – så nu, nu andas jag genom mina värkar här hemma, som jag gått med i närmre sex veckor. Jag kämpar på. Värkarna har absolut hanterbara. Graviditeten är underbar. Jag mår superbra och har inga graviditetsbekymmer alls – det är ryggen… hade det inte varit för att jag tvunget skulle hamna upp och ner i ett dike i 100km/h i oktober förra året, där både rygg och bäcken tog skada så hårt så hade jag inte haft några bekymmer alls och hade kunnat njuta till fullo ♥ Men, nu är det bara ynka 9 dagar kvar till bf så nu räknar vi neråt oavsett, snart är han här – lillfisen ♥

Tyson – är jätteduktig och jättefin, 72 cm hög och 42 kilo tung. Busig och härlig som vilken unghund som helst. Bruno, njuter av livet varje dag.

Så, det var en liten uppdatering på hur jag har det.
Nu börjar jag om här, och så ses vi varje dag förhoppningsvis med icke såhär långa inlägg helst ! Snart vandrar jag in i bebisbubblan, och ni ska så varmt få lov att ta del av den, ni har ju trots allt följt med mig i livets alla skarpa kurvor. Ni är guld.

Kram på er ♥

 

Översätt

Följ Mig

Is