Tog och sov en timmes middag, och det behövdes gott och väl. De gjorde synen på dagen lite bättre eftersom jag nu skall äta, och om 45 minuter jobba. Så klockan 21.30 avslutar jag idag, åker hem och kryper ner i sängen och håller helg. För Fredag-Söndag är hannah ledig.
Vi hörs av mer imorgon. Jag har en del kvar. Puss !

Ja, den 28/9 onsdag. Vad gör man inte för en bra dag? inte ett skit.. Den har varit gudomlig iallafall. Att jag vaknade pigg och kom till jobbet pigg vart ett under. Jag klarade av hela dagen felfri, tagit prover och liknande idag också även räddat huvudet på en redan sjuk människa. Kvinnan höll på att ramla. Chocktillstånd och jag minns inte vad jag skrek. Hoppas inte det vart något otrevligt. När jag landat hemma ringer min svärmor och frågar vilken konsert det var jag ville på, Rihanna sa jag ju. Gissa vad, kvinnan har fribiljetter och en är min! Så yey, Rihanna here i come. Om det blir Nicklas eller någon annan som hänger på får vi väl se. Har några alternativ. Min svärmor är världens bästa. När vi pratat klart om det ringer hon ju då mig och ber mig åka till Hörby och prova jackan, i’ll do. O den fick jag. Svimma höllt jag på att göra. Natur godis och havegrynsgröt. Jag har lagat min säng som klockan 6 imorse gick totalt i sönder, dock några decimeter högre än förut men hel är den fan ta mig. Tur jag snart flyttar.
Min iphone efter 3G störningen fungerar igen och magen är mätt. Dock saknas det en enorm kram och en bäddad säng. Så skall då ta tag i det nu och önska er en trevlig kväll. Puss!

Alla klarar olika, men gud. Att gnälla på folk för att de tränar, att de ger rubbet och riskerar smärta dagen efter är strongt – är så fruktansvärt idiotiskt och brist på annat i vardagen. Kom igång själv, se så kul det är, så bra man mår, så ont man får men så snygg man blir! 

Detta är inte början på ett lättare liv. Det är början på ett sundare. Folk påstår ” du behöver inte träna, du är inte tjock? ” tränar jag, för att jag är tjock? Har jag någonsin påstått det? Att mina 53 kilo, inte stör mig någonstans är inget jag skäms över. Det är rätt att ha självförtroende, att våga säga och våga visa att jag är faktiskt vacker. Vad andra säger är brist på egoism. Det är acceptabelt. Att man tar tag i sitt liv och kommer ur svåra situationer är bara starkt inget annat. Att jag lyckats sluta röka, är det sundaste jag någonsin gjort. ( Något jag rekommenderar ) Jag mår bättre än jag gjort någonsin. Mina 53 kilo, skall inte bli 45 eller 48 kilo, 53 kilo kommer ev. bli 52-51 kilo (kanske till och med 54-55 kilo, för muskelmassa väger, men är snyggare än fett) automatiskt men dessa 53 kilo skall inte skrapas bort  i etapper de skall inte smälta bort som is, det skall skulptureras och formas till något snyggt samtidigt bli hårt som betong, jag skall göra något vettigt av mina 53 kilon, inte ge dom mer eller mindre mat, utan ge dom bättre och hälsosammare mat. Jag slutar inte äta godis och andra onyttigheter, jag äter bara väldigt mycket mindre. Jag äter mat, jag äter alla mål. Det finns inget ohälsosamt runt detta, ingenting alls.
Att ta tag i det, att bara göra det är svårt. Det är svårt att komma till skott. Men, man kan få en spark i röven om man vill. Om man tar emot den de vill säga.
Att stå 55 minuter på ett löpband kan betyda viktminskning, eller kondition och prestationsförmåga. Det beror på hur man springer, intervaller ger kondition, backar och lutningar ner muskler, konstant löpning på ca 7-9 km/h upphöjt till 11-15 km/h på ett löpband, de betyder viktminskning. Folk som inte kan sånt här, har inte en aning om vad dom håller på med. Träna rätt är att träna bra! Träna är hälsosamt. Alla klarar olika, men gud. Att gnälla på folk för att de tränar, att de ger rubbet och riskerar smärta dagen efter är strongt – är så fruktansvärt idiotiskt och brist på annat i vardagen. Kom igång själv, se så kul det är, så bra man mår, så ont man får men så snygg man blir! Inget annat. För fan, det är motivationen som avgör. Hellre 55 minuter på ett löpband, 6 olika magövningar, 4 olika benövningar än en ofräsh och framförallt ohälsosam kropp. Men framför allt, sluta röka. Fyfan, man vinner bara på detta!

not always temporarily, some things will last forever

Benen värker och armarna skakar ännu när jag lyfter på dem. Alltså ett väldigt intensivt gympass idag. 55 min löpband, 20 minuter mage & 20 minuter ben/rumpa. Jag nu äntligen landat i sängen och skall här förbli, maten lagade jag själv idag, kyckling med pasta – svingott! Klockan slår igång 6 imorgon bitti, för att gå på jobb klockan 7-14. Alltid så mysigt, människorna där är så härliga, personal som patienter. Allt är så bra. Givetvis, sjukhus = stress. Men den lilla kopp kaffe man får, den är underbar, och så guldvärd!

a typical Sunday dinner with mother in law, with elements of birthday celebrations

Godmorgon

Gud, morgondiset la som ett täcke över byn vår imorse när vi satte oss i bilen för att ta en joggingtur runt sjön. Obehagligt men endå så otroligt vackert. I löparkläder sprang vi där, helt ensamma. Så skönt, och rogivande. Två varv där tog en timme exakt, ca 3,5 km per varv. Så 7 km och nu om en liten stund promenerar jag bort till gymmet och kör rätt hårt. Underbart.

Där efter har jag ungefär en hel dag på mig, imorgon går jag på pass igen. Så inga sena kvällar.

I miss this shit and I can not wait infinitely until it comes again!

so god damn happy. god damn proud.

idag skiner solen på oss alla i södra Sverige. Ett litet tag, några timmar. Jag drar mig från att lämna sängen, lämna denna vita bädd. Så skön, så underbar. Tröttheten drar i mig otroligt idag och mina små magbesvär har då fan inte blivit bättre. Jag beslutar mig för en hemma dag, en ofräsh dag med massa film tittande och massa gott att dricka. De, eller så hoppar jag in i duschen gör mig klar. stampar i mina nya boots och några höstiga kläder och träffar folk. Men det lutar åt en hemma dag, för att klockan ringer 06.00 lördag morgon (imorgon) ger mig en oehört stark ångest. Nu drar jag igång en film, kryper ner under mitt dun täcke och snarker vidare. Helgen är i stort sätt förstörd redan!

Hoppas ni får en trevlig helg med en massa fest, massa trevligheter. Jag har pass hela helgen och slutar klockan 21.30 söndag kväll. Hör ni inte av mig är det för att jag tar vartenda minut i akt för att göra något annat än ta hand om sjuka människor. Kul och lärorikt, men absolut ingenting jag gör på fritiden! Puss.

- Höst diset har ankommit, trots det har solen stått på till mesta dels under dagen. Jag lider av grov trötthet och vill sova i flera dygn. Imorgon planerar jag ledighet, och inte ett skit står på agendan. Njuter av en fredag, tar sovmorgon, vara ofräsh, och gå i stor tisha hela dagen.

Jag vart och vaccinerade mig, tredje sprutan i hepatit serien. Nu är jag klar, och ont gjorde det och dåligt mår jag. Biverkningar på mig biter som på inget annat. De hugger tag i orken och drar ner aptiten, sliter i illamåendet och oron. Där efter blev det jobb till klockan 13. Blev som väl det hämtad, hämtad av min mor. Blev körd till min syster, min älskade favorit. Min andra häflt. Min sara! Vi tog direkt och körde tillbaka till mitt jobb, och hälsade på Sarah, så fin så vacker.

Nu bliré colorama, handla färg. Måla lite kanske. Se vad orken tillåter. Imorgon skall jag göra något oväntat, kanske får ni reda på vad. Beror på resultatet. Okej, hoppas på det bästa. Nu drar jag. Puss och Godnatt dårå!

Människan har ett problem, det är att bry sig om andras. Att kommentera, argumentera, diskutera någons död så öppet, FACEBOOK!
Slänga ifrån sig meningar som får familjemedlemmar/vänner & närstående att häpna. Visserligen, tycker jag också det är väldigt fegt att slänga sig framför tåget, vilket var uppfattningen när det hade varit en jävla smäll. Men vem vet om det inte vart en olycka, om tjejen/killen blev puttad? Jag kan knappt bry mig längre. För personerna som kommenterar att det har blivit modernt att slänga sig, kan jag nästan inget annat än hålla med. Det är en hemsk utväg i livet, och så ofantligt tragiskt för alla andra som är runt om kring. Det jag tycker dock, är att folk i allmänheten borde se till att visa lite mer respekt. Även jag!

Det är inget annat än en sökning efter uppmärksamhet, någon som kan se, någon som kan stå till tjänst, inget annat än ett stort rop på hjälp. Ett rop på hjälp som förstör för andra, psyken som kollapsar. Ett rop på hjälp, som är för sent att göra något åt. Inget annat.

Jag ska gå på pass nu, när jag egentligen skulle börjat klockan 13. De drar upp mig klockan 6. Hmm..
Slutar 2, sen sover jag. Efter det, hörs vi! Puss och kram så länge.

Ja, ännu en dag på Orupssjukhuset avklarad. Idag, följde jag med till lund för pat. undersökning. Intressant, lärorikt. Där efter vart jag med samma pat. på sjukgymnastik & arbetsterapi. Även det var väldigt intressant, och lärorikt. Annars har det varit oehört lugnt, såromläggning och liknande ohärligheter.

Klockan kvart över 3 knallade jag hem, mamma hämtade mig och när vi närmade oss höör hör vi ambulanser/brandbilar vid stationen. Stationen vart hela avstängd, och räddningstjänsten gick med tång/sopborste/skyffel & sopsäck och plockade upp ordagrant sagt  - köttbitar. Låter brutalt att säga detta, Men jag såg det. Jag såg dessa delar, i form av både ben och kött och det drog min aptit på många timmar. Visserligen, varför hoppar man framför tåget på parrongen? endast för uppmärksamheten kanske, eller för att förstöra för hela omgivningen. Inte vet jag. Tragiskt att sådant och liknande skall hända. Mådde dåligt många timmar. Men, det dåliga kanske återkommer när man får reda på vem det var. Något jag ännu undrar över.

Riktigt tung månad detta, vet inte alls vad som orsakar tryckkänslan i huvudet. Känns som någon hänger i mina axlar. Jaja, inget att böla över.
Nu ikväll spenderade vi några timmar i huset, fått måla det vitt. VITT VITT! inte vitt, utan väldigt väldigt vitt. Så har väl några timmar kvar med målning sen kan vi då säkerligen börja sätta tapeter, lägga golv och spika lister. Planen är att vara klar där uppe i helgen!

Nu skall jag gå och sova, äta lite choklad, kanske se sons of anarchy. Puss!

Passet idag från sju till femton trettio vart nog de lärorikaste passet under hela praktiken. Att mina kollegor är sjuka, och dess samtalsämne skrämmer mig mellan åt är inget jag lider över, jag har kul och jag mår bra. Prover tagna, temp o vikt. Sondmat given, såren omlagda. Blodsocker och blodtryck. Ja, mina handledare har nu släppt mig till 90% fri efter att hela checklistan är bockad. Hannah kan, hannah är duktig, är ord jag hör hela tiden. Vilken underbar praktik.

Ni ser även att färgerna här inne är annorlunda. Men va gör de ? Ljust och fräsht nu till hösten, pastell och vitt, pastell o svart, kanon!?
Lite nya ikoner, som fungerar. Japp, hoppas det känns lite ljusare att komma till mig nu.
Jag ska göra duschen sällskap, en kvart eller så sen blir det bädden. Går på samma pass imorgon, så vi hörs imorgon kväll.
Puss och kram !

Back on track..

Drar omedelbart tillbaka min bloggpaus. Slumpen drog i mig. Något skumt.
Anledningen vart småprivata kärleksbekymmer. Vi drog genom en massa problem, löste upp och skulle se vart allt ledde.
Kände idag när jag åkte till Sebbe för att se film o spela NHL 12 en stor ångest, en ångest jag inte känt på länge. En saknad som inte med ord gick att beskriva. Åkte hem nästan omedelbart. Kom hem och ändrade min relationsstatus på facebook från ”det är komplicerat” till ”förlovad” igen. Gick igenom lite bilder, hamnade på bilden nedan, tittade datumet. 18 september, tittade i ringen, 18 september, tittade i kalendern, 18 septemer. Den 18 september 2010, förlovade vi oss. Idag är det det 18 september 2011, ETT ÅR SEDAN! hur kunde vi glömma.

Ändå har jag känt denna saknad, denna ångest och dessa slumpsaker på facebook fick oss att minnas. Man tänker inte på sådant längre.
Obehagligt. Älskar honom, så himla mycket.

Bloggpaus!

Bloggpausar några dagar av extremt personliga skäl.
Ni kommer få reda på varför senare. Om ni undrar.
Behöver tid, tid att tänka.
Fundera och komma underfund med vad fan jag ska göra med mitt liv.
Glöm aldrig.
jag är bara 17 !

Puss o kram så länge.

/Hannah